En tur med Maximilian Semsch på Alb-Cross

Schwäbische Alb med elcykel 

En tur med Maximilian Semsch på Alb-Cross

Schwäbische Alb med elcykel 

Schwäbische Alb hör säkert till ett av Tysklands vackraste bergsområden och sträcker sig från Donauwörth till Tuttlingen på en yta på nästan 6 000 km². Via Schwäbische Alb leder den krävande cykelvägen ”Alb-Cross”, som jag följde i 250 km och 4200 höjdmeter. Den som gillar att det är lite sportigt och älskar utmaningar kommer att uppskatta Alb-Cross.

Bekväm ankomst med tåget

Jag hade en bekväm resa med tåg, först till Stuttgart, sedan vidare med S-Bahn till Kirchheim unter Teck. Därifrån är det bara sju kilometer till Owen, där jag tillbringade den första natten på resan. Owen ligger alldeles nedanför Burg Teck, och cykelvägen som är markerad med gula ”X-ing”-skyltar leder direkt förbi mitt logi.

Historien om brezeln

Första dagen började med några härliga kilometrar i dalen ovanför Beuren nach Neuffen, direkt följt av den första 15-procentiga stigningen upp till Burg Hohenneuffen. Trots min elcykel svettades jag rejält men 20 minuter senare fick jag en fantastisk belöning i form av ett storslaget panorama. För från fästningen från 1100-talet har man härlig sikt åt alla håll. Alb-Cross går över många obelagda vägar och stigar, för det mesta långt borta från allfartvägar och genom oförstörd och underbart vacker natur. Efter en snabb nedfärd längs en kristallklar bäck kom jag fram till Bad Urach, där jag träffade det första schwäbiska originalet. Heiner Beck (56) är bagarmästare och innehavare av 18 filialer av bageriet “Becka Beck“. Han använder ekologiska ingredienser från regionen så mycket som möjligt. Till och med kumminen kommer från alpområdet, och jag hade stämt möte med honom vid lunchtid för att äta vit fläskkorv, Weißwurst. Under lunchen berättade Heiner historien om brezeln för mig, som uppfanns 1477 i Bad Urach: ”Den dåvarande bagarmästaren hade fallit i onåd hos greve Eberhard och hade dömts till döden. Enda sättet att behålla livet var om han på tre dagar kunde baka ett bröd som solen kunde skina igenom tre gånger. När bagarmästaren såg sin fru sitta med korslagda armar hade brezelns form fötts. Förargligt nog föll brezeln ner i luten som användes att göra rent med. Eftersom tiden snart var ute gräddade han bara brezeln med luten på. Och greven blev hänryckt, bagarmästaren skonades och sedan mer än 500 år äter vi Laugenbrezel, “lutbrezeln“.“

Bra att jag har med mig Nyon

Jag cyklade vidare förbi Reutlingen, Mössingen och Genkingen fram till mitt etappmål i Lichtenstein. Från mitt rum hade jag en underbar utsikt mot Lichtenstein-slottet, eller kanske var det snarare Lichtenstein-borgen, som tronade 300 meter ovanför mig på en klippavsats? Det kunde jag fråga Eberhard Etter om nästa morgon för han har jobbat som slottsförvaltare däruppe i tio år nu. Först skulle jag hitta vägen upp till slottet. Det var inte så lätt med tät dimma, duggregn och en sikt på 50 meter. Bra att jag hade med mig den nya cykeldatorn Nyon från Bosch att testa med på min cykeltur. Eftersom jag redan innan turen hade laddat ner GPX-spårning för färden var det aldrig något problem för mig att hitta. 

Som Eberhard till en början förklarade för mig är Lichtenstein-slottet världens enda sagoslott. Eftersom jag kommer från Bayern var jag ju tvungen att invända att det också finns Neuschwanstein-slottet.

”Vi är det enda slottet som byggdes på grund av en saga. På 1800-talet skrev Wilhelm Hauff sagor som “Der kleine Muck“, “Das kalte Herz“ eller “Die Geschichte des Kalif Storch“. Strax innan han dog som 25-årig (han dog i tyfus) publicerade han romanen “Lichtenstein“. Denna roman fick lika mycket framgång på 1800-talet som dagens Harry Potter. Den handlar om mord och dråp och kärlek och det fiktiva slottet Lichtenstein figurerade i romanen. Hertig Wilhelm hade förälskat sig så mycket i historien, medeltiden och slottet att han helt sonika lät bygga det slott som beskrevs där“, förklarar Eberhard. De imponerande rummen i slottet kan man för övrigt se vid en guidad tur.

Alltid tillräckligt med energi – även till eBike-batteriet

På lunchen fick jag en tallrik spätzle, de schwäbiska nudlarna, hos Alb-Gold, en lokal nudelproducent. Vem hade trott att en person från Schwaben känner till mer än tio olika spätzlesorter? Men jag kunde tanka energi och även ladda mitt cykelbatteri, för hos Alb-Gold finns det precis som på många andra restauranger och hotell offentliga eBike-laddstationer, Bosch PowerStations

Jag avslutade dagen med en fem kilometer lång nedfärd till Risiberg, en liten by med fem hus. När jag hade hittat fram till värdshuset Waldeck ställde jag in min cykel i garaget och mitt batteri kunde jag förvara i den låsbara Bosch-laddstationen samtidigt som det laddades.

”Skynda dig och kom, det vankas gratis öl!“

Från Risiberg var det bara 20 kilometer kvar till Tuttlingen, målet för min lilla resa. Men innan det stannade jag till i Wurmlingen hos bryggeri Hirsch. Seniorchefen Rainer Honer jobbar trots att han nästan är 83 år fortfarande på bryggeriet, ett familjeföretag sedan fem generationer. Hans öl har fått många priser, berättar Rainer Honer inte utan stolthet – och även om det var helg så tog han sig tid i två timmar för att visa mig allt. Bredvid bryggeriet finns ett ölmuseum som visar ölbryggandets historia under de senaste seklen. 

”Jag kommer ihåg när jag startade här i början av 60-talet, då var Schwäbishe Alb fortfarande en rätt fattig region, det går inte att jämföra med hur det är idag. På den tiden när jag som juniorchef gick på krogen spreds det som en löpeld, och man sa att juniorchefen från bryggeriet är här, skynda er, för nu vankas det gratis öl“, berättade Rainer Honer på sin breda dialekt och med ett stort smil i ansiktet. 

Facit – en fantastisk elcykeltur

När jag cyklade de sista kilometrarna till järnvägsstationen i Tuttlingen lät jag resan passera revy genom huvudet och facit blev: en härlig, krävande tur för en erfaren cyklist. Breda terrängdäck är verkligen en fördel. Ett reservbatteri kan vara bra att ha, eller man kanske kan ta en längre lunchpaus för att kunna utnyttja en av de många laddstationerna. Och väldigt viktig: glöm inte regngrejer!

Ännu mer information om Alb-Cross hittar du här:

Läs mer